Alva hade sin sista dag på dagis idag, hon bjöd på glass. Hon verkade inte lika glad som vanligt när jag hämtade henne idag. I bilen hem frågade jag om hon var ledsen, "mmmm" svarade hon.
Jag vet inte men jag tror hon förstår att hon inte kommer tillbaka, att hon inte kommer träffa sina fröknar och kompisar mera.
Jag är ledsen, sorgsen och nerstämd samtidigt som jag är förväntansfull och jag vet att vi kommer att få det bra.
Nu är det nära, snart är det dags för flytt och jag har en stor tung klump i magen. Det är jobbigt det här.
Åh lillstrumpan då :-/
SvaraRaderaJag vet precis hur det känns, Michelle var 3 år när vi flyttade till Grycksbo, och det kändes tungt att lämna hennes bästa kompis bakom sig, dom var bara två tjejer i sin årskull och hade en riktigt bra nära relation.
Michelle var väldigt försiktig när hon började här, och de som gick på dagis hade gått tillsammans hela tiden, så jag bekymrade mig ganska mycket över det.
Men vet du, jisses vad det löste sig! Det tog ett litet tag sen var kompislistan full här med :)