Den kommande förlossningen

Jag tänker en hel del på den kommande förlossningen. Hur ska den bli, hur ska den gå till, vad kommer att hända, hur ont kommer det att göra?! Tankarna är många och känslorna är kluvna.
Förra gången, när Alva skulle komma ut blev allting till en början kaos och skräck. Det visade sig ett par veckor innan beräknad födsel att hon låg i säte och jag fick välja  mellan att föda i säte eller att få ett planerat kejsarsnitt. För mig stod valet mellan pest eller kolera. Min största fasa under hela graviditeten var att den skulle sluta med just kejsarsnitt. Det var en tanke som aldrig riktigt fick fäste i mitt huvud, det skulle helt enkelt inte hända. Men efter en massa funderingar och resonerande fram och tillbaka över vad som i slutändan kändes säkrast för mitt då ofödda barn, så kom vi fram till att kejsarsnitt var det enda rätta att göra. Min skräck var tvungen att kliva åt sidan.

Det gick jättebra! Det blev en helt underbar förlossning trots min enorma rädsla och så här i efterhand kan jag inte tänka mig en enklare och smidigare förlossning. Därför är känslorna så kluvna inför den här gången.

Alla säger till mig nu att:

-Hoppas du får en riktig/vanlig förlossning den här gången då...

Riktig? vanlig? undrar jag, vad var det förra gången då, oriktig? Måste en vanlig förlossning vara vaginal eller vad syftar man på? Kan man verkligen säga att någon förlossning är vanlig? Alla är väl olika på sitt sätt eller?

Jag förstår inte.

Min förra förlossning blev som sagt underbar, jag vill inte ändra på någonting. Jag fick en efterlängtad, älskad och vacker dotter utan någon större smärta eller komplikationer. Allt gick enligt planen och det är det enda jag har att förhålla mig till när jag tänker på den nu kommande förlossningen. Jag är superrädd för en så kallad vanlig förlossning eller det jag tror menas, en vaginal förlossning. Är det konstigt? Nej, jag tycker inte det. Det är väl självklart att rädslan är större för det okända än för det man redan upplevt, speciellt när det handlar om en underbar och helt fantastisk upplevelse. För mig känns ett kejsarsnitt så mycket säkrare och tryggare att jag faktiskt överväger att ta upp det med min barnmorska och eventuellt försöka få till ett planerat kejsarsnitt även den här gången.

Det jag är orolig för är att något ska gå fel vid en vaginal förlossning, jag tvivlar inte på min egen förmåga att föda barn och jag är inte rädd för smärtan. Det är allt annat runt omkring som är läskigt, jag är livrädd för att mitt barn ska dö! Att något ska gå fel, att det ska sluta med akutsnitt eller ännu värre, urakut snitt...

Oavsett så vet jag en sak, efteråt, när jag har mitt nyfödda barn på bröstet och känner den lycka, den otroliga kärleken så spelar det ingen roll, då har det ingen betydelse på vilket sätt den lilla krabaten kom ut. Jag kommer oavsett att vara världens lyckligaste mamma, ännu en gång.