Nu har jag pluggat hela förmiddagen och fått undan några föreläsningar samt en inlämningsuppgift, som sällskap har jag haft en riktig vilding i magen. Med Alva kände jag inga riktiga sparkar förrän i vecka 20 men den här gången rör det sig för fullt och stark är h*n där inne. Härligt att man aldrig är ensam och på onsdag är det dags, då får vi se den lill* för första gången på rutinultraljudet, ska bli så kul!
Vi var inne på det först, med en "lång" vagn som det kallas när de sitter på längden istället för bredden, men för oss var det mer negativt med en sån än postitivt. :)
SvaraRaderaAnnars hade det varit bra, tack!
Allt bra?