Livet är så orättvist och jag förstår inte varför så mycket olycka ska drabba en och samma människa.
En gammal vän till mig födde en liten flicka den 26 Juni 2009, alldeles för tidigt. Flickan hette Alice och hon klarade sig inte. Samma gamla vän blev sedan gravid igen, med tvillingar den här gången, vi väntade nu barn nästan samtidigt, bara några dagar emellan oss.
Den 1 mars åkte hon in på sjukhuset, igår dog hennes son Eskil, nu vet ingen om hennes andra son, Max, kommer att klara sig.
Jag kan inget göra för att hjälpa men jag gråter, jag skäller, jag är så arg, arg på denna värld och frågar vad meningen är med detta? Det är ofattbart, det är elakt och fruktansvärt orättvist. Hur mycket sorg kan en människa klara av innan man knäcks totalt?
Jag förstår inte...
Linas historia finns i hennes blogg, livet efter Alice. Gå in och läs, ge henne och Max all styrka ni kan!
Då har vi samma här hemma, jag gråter, är arg och skriker på världen. Hundarna undrar nog varför matte är så ledsen....kommer och pussar bort tårarna på kinden.
SvaraRaderaJag har inga ord... det är helt tomt...